Du är 5 år, står i en butik, drar i rockärmen på mannen brevid dig, gnäller "Paaappa!" men upptäcker i samma stund, till din fasa, att mannen i fråga inte alls är din pappa, utan istället en vilt främmande person. Jag kommer ihåg det som igår! Pinsamt och läskigt.

Tyvärr har jag inte på något sätt slutat ta fel på personer bara för att jag blivit äldre. För ett par veckor sen var jag i farten igen, den här gången i skolans matsal. Personen framför mig (som jag trodde var Jenny) stog och pillade ut dom svarta oliverna från olivblandningen, vilket jag tyckte tog alldeles för lång tid, så jag vrålar "men faan?! jag kan äta dina gröna!". Dessvärre var det inte Jenny utan en stackars etta. Hon måste trott att jag var helt galen. Till råga på allt tappar jag för det mesta förmågan att säga något passande i sånna situationer. Så istället för att förklara mej med dett "förlåt, jag trodde att du var någon annan" så kastar jag ur mig något i stil men "oliver... ja! dom är goda.", vänder och går därifrån.

Jag har en teori om att detta är ett släktdrag. Mormor gjorde nämligen en klassiker på en fullproppad tunnelbana då hon och morfar var nygifta. I tron om att morfar stod precis bakom henne så sträckte hon bak handen och höll hand med honom tills dess tunnelbanan stannade tre stationer innan de skulle av. Då hör hon en man säga "Det här var väldigt trevligt lilla gumman, men nu får du släppa för här ska jag av!".

Varför jag skriver det här är för att jag lyckades igen idag, iofs relativt light. Var på väg hem från bussen när jag ser farmors bil och börjar vinka som en dåre. Bilen saktade in och jag såg ganska fort att det inte alls var farmor, det var en kille. Då var det ju tyvärr lite för sent. Ett antal valmöjligheter snurrade i mitt huvud; jag kunde kutat gärnet åt ett annat håll, låtsats att jag vinkat åt någon annan (kom dock fram till att det nog inte skulle verka så troligt eftersom gatan var öde), spelat efterbliven, se ut som att det aldrig hänt osv. Ungefär samtidigt som jag hade tänkt igenom mina alternativ så stannade bilen och jag hörde mig själv säga "Hej! Vet du var Edsviksvägen ligger?" (BRAAA). Nu stog jag ju iofs på precis den vägen så helt perfekt var det inte, men jag var ändå rätt nöjd med den räddningen.

Men egentligen. Allt vore så mycket lättare om man bara kunde lära sig frasen "Oj förlåt, jag trodde du var ngn annan!"

Gonatt!

I måndags var vi och såg den årliga VRG muskalen. Till skillnad från tidigare år visade den sig vara excellent, mycket tack vare söta Ebba som sjöng huvudrollen (usch vad bra hon är!). Dansarna, scenkläderna och kören var även dom otroliga:) Som VRGare kände man sig ohyggligt stolt när alla kompisar stog där uppe och skapade magi. Självklart fick Sony följa med för att dokumentera.. Här kommer ett litet urval av resultatet.

        
        
  

Idag har jag och fröken Schönbak jobbat lite på vårat projekt. Det artar sig! Vi lyckades skriva ihop våran broschyr, men det tog ett tag och vi märkte snabbt att "Word är ett typografiskt missfoster" (citat Per Alvant). Vi kom även fram till att Tjilivippen blir svårt att översätta till engelska, och slopade därför det ordet.

Det bästa med dagen, hittills, är hur som helst fotokursen! Hade första lektionen idag och jag blev supertaggad. Oj vad det ska fotas under våren! 

Fredagskvällen började med att Sofie och Sofie knackade på min dörr med smink och hårspary i högsta hugg. Vi fixade till oss lite tillsammans och passade på att dirigera om evetuella husspekulanter på vägen till bussen; "Åh, sånna här skyltar är kul! Dom ska man vända på."...

Kom till en väldigt mysig förfest vid Odenplan. Träffade många, väldigt trevliga personer, lyssnade på bra musik (trots att Mikael hade fel mix av My Life) och fick fina drinkar =) När Sofie M hade hällt i sig ett par av dem och samtalet handlade om eskortföretag så passade hon på att informera alla om att jag är billig men att Sofie R är gratis. Enligt Mikael är det tydligen finare att vara gratis, så jag får nog ta och se över det där.

Hade rätt kul med "Blåa hallon" som fixade snygg färg på tungan. Hostmedicinen var mindre kul tyckte jag, men Sofie  verkade inte ha några större problem med den. Ungefär då blev Mikael "reserverat" men det glömde han nog bort ganska snabbt.

Fortsatte nere på Caféet med massor av dans och ett par glas vin. Vissa stridigheter uppstod mellan Sofie M och Mikael som bland annat resulterade i alkoholmissbruk och blöta kläder. Ett visst intresse för en ny Martin från Sofies sida blev dessutom lite väl uppenbart då hon försökte precis allt hon kunde komma på för att få upp honom på dansgolvet. Det gick tydligen inte så bra, för inte så långt efter det var hon spårlöst försvunnen och Martin var kvar. (Det visade sig senare att Sofie M tagit den bråkdel av hennes förnuft som fortfarande var brukbart till fånga och åkt hem.)

Under kvällen hittade vi även bekanta anikten i vimmlet tillhörande bland andra Gustaf Ramel, Philip och Richard Hagander, Ullet, Flisan, Mahsa, Siri, Vix och Michelle.

Jag, Sofie R och Snickers hade en date på hemvägen. Sen sov vi gott.

Här kommer en summering av de gångna dagarna:

Onsdag: Bettan lyckas på något outgrundligt sätt få med mig till tegel. Där träffar vi Marie som under kvällen iklär sig i ett flertal stora tröjor som inte tillhör henne. Detta visar sig dock vara en givande taktik om man är ute efter tequilashots och vita rosor.

Ett par killar, 19 år gamla, pratar lite med oss och gissar på att Bettan är 31. Ha! Senare på kvällen befinner vi oss på okänd ort deltagandes i någon slags efterfest. Vi kom hem till Bettan runt 5 och somnade ganska direkt.

Torsdag: Bakis.

Fredag: Middag hos Martin. Var dessvärre bara jag, Jenny och Martin. Hur ska jag uttrycka det..? Typ; jag var lite utanför gemenskapen.

Lördag: Jenny, jag och Bettan på fest i Täby hos en av killarna från i midsomras. Vi konstaterade snabbt att täby har en helt annan festkultur. Som exempel kom vi halv 10 och trodde att vi skulle vara först, men vi var sist. Folket dansade dessutom massor (vi var dödsförtjusta) och inte bara till vanligt stureplansdunk heller. Det dansades allt från bugg till danser som jag inte ens kan improvisera fram namn till.

Födelsedagsbarnet Filip G. hade nog tittat lite för mycket på let's dance, han kastade runt tjejer hejs-svejs. Bettan föll dock pladask för hans moves (i dubbel bemärkelse) och fram emot midnatt kunde de ses hångla, sittandes på dansgolvet. 

Kvällens mästerverk/mest ovälkomna överraskning var utan tvekan varmkorv-berget på Filips spis. Men seriöst, ingen hade velat ha den där korven i alla fall. Däremot tyckte jag lite synd om Filip när han såg den rätt så groteska installationen och upprört utbrast "men VEM har gjort det här?". Nåja, lite skit får man räkna med.
(Om du vet var bilderna tog vägen så hör av dig).

Söndag: Träning 9.30, lite plugg och sen en date med Bettan. Pratade igenom gårkvällen och kom egentligen inte fram till så mycket, förutom att det var rätt kul. Från ingenstans dök Martin upp, tryckte i sig en 90 grammare, beklagade sig över att han inte fick följa med igår och försvann lika snabbt igen.

Nu ska jag snart gå och forstätta med pluggandet, men måste lyssna klart nya favvolåten först.. Fallen - Sara McLachlan

Nu har helgen gått och lovet är snart över.. Det känns sådär med tanke på att vi nu sluppit skolan i snart 5 vekor! Å andra sidan vet jag ju att jag mår bättre av en lite mer organiserad tillvaro. 

I fredags invaderades min undervåning av en massa tjejer med vinflaskor i högsta hugg. Blev tillslut en riktig girls night med både singstar och en något vinglig dans på dansmattan. Jenny imponerade med sina dansskills och för er som känner er sugna på ett smakprov på när Bettan och Mickis sjunger "I want to know what love is", så finns ett härligt sådant på min mobil.  Helt hämningslöst.

Carro kidnappade min kamera och lekte fotograf större delen av kvällen, blev många fula bilder. Bettan visade sig vara otroligt mikrofonkåt och dessutom en jäkel på svenska 80-tals låtar. Hon tog snabbt kontroll över båda mickarna och krossade allt motstånd när 80-tals CDn väl hade börjat spelas. Då var det inte kul längre. Frågan är varför tjejen kan alla 80-talslåtar? Är hon kanske äldre än hon utger sig för att vara, eller har hon bara spenderat för många kvällar på tegel?

På lördagen var det fest hemma hos Petter. Där träffade vi många killar och tjejer som vi inte sett på länge, bland andra Peter, Linnea, Filip (som var absurt brun) och Anna *2.  Skandalfrekvensen under lördagen var relativt låg, dock stog Wille och Ebba senare på kvällen (på Laroy) för årets andra, oväntade sturl. Spännande.

För övrigt har jag en sjuuk träningsvärk från utbildningen med våra egen "fd OS-gymnast". Han tvingade oss att plocka fram våra allra finaste volter under den dagen. Jag som trodde att vi bara skulle anteckna. Menmen, kul var det! Och credd åt Therese för hennes otroliga immitation av ett monster till treåring. Både realistiskt och hädiskt roligt.

Igår kväll gick 2 * Schönbak och jag på bio för att på Ruuskanens inrådan se filmen "Déjà vu". Var aningen skeptisk till det hela när jag läste på sf.se att filmen var en thriller/science fiction/action film, det kändes helt enkelt inte som något 3 tjejer spontant skulle gå och se.

Men ärligt talat, är Denzel Washington med så kan det ju inte bli så mkt annat än bra. Trots att han numera kanske är aningen för gammal för att klassas som hunk så var det ändå han som gjorde filmen till vad den va. Och den va bra. Riktigt bra.

Tycker att Déjà vu hade det mesta faktiskt, ett par läskiga scener (under vilka både jenny och clara mer än gärna delade med sig av sin handsvett), lite kärlek (dock en alldeles för ung kvinna för den forna hunken), lite spänning och lite humor. Trots allt det braiga så måste jag ändå säga att hela "resa i tiden-idéen" känns lite förlegat och uttjatat. Det blir dessutom jäkligt rörigt och ganska töntigt. Men utan resan i tiden hade det ju inte blivit någon film, så jag får nog faktiskt ta och vara tacksam för tidsmaskinen.