Onsdagsutgång


- blablablah... yeah so why don't we sit down on a bench and make out?
yeah.. well, why don't you put your straws up your nose and pretend you're a teletubbie?


Här är Sofie, hon är min kompis. Eller ska jag säga var min kompis? Men vad har man en blogg till om man inte får göra bort folk? Dessutom verkar det som att hon är medveten om vad som kommer hända..




7.0


Jag har länge undrat vad min käre bror gör EGENTLIGEN när han säger till mamma att han kollar film med Leo och dom andra killarna. Med tanke på hur jag var i den åldern har jag nämligen haft mycket svårt att tro att det där är mer än en lögn.

Nu har jag äntligen fått svar på frågan, för i hans hjälmfack på moppen hittade jag en skattgömma! Nu måste jag såklart göra något roligt och förnedrande av det hela. Frågan är bara vad. Förslag mottages med glädje!




Tomgång, max tre timmar


Fick just reda på att även Mr Martin Litborn lyckats lämna bilen med motorn igång. Till skillnad från mig gick han ifrån bilen och lämnade den ståendes på tomgång i tre timmar. Skräll.




Inte alla chips i påsen


Att jag inte alltid låter mina handlingar och kommentarer gå via hjärnan innan jag sätter dem i verket är något som är allmänt känt, iaf bland dom som känner mig. Idag gick det dock aningen för långt då jag och Sofie skulle handla mat..

Hade kört utan skor och när jag parkerat, tagit av säkerhetsbältet och lagt i handbromsen skulle jag helt enkelt sätta på mig dom. Det gjorde jag, gick ur bilen och stängde dörren. Det var då Sofie påpekade att jag kanske borde stänga av motorn och ta med nyckeln.

Att Sofie sen glatt berättade det hela för samtliga i personalen på ICA var ju superkul. Tack. Jag skyller på att jag fick sova på en dålig soffa.





Free hugs...


image106


Det här är förmodligen den roligaste bilden som någonsin publicerats på denna blogg, bortsett från bilden på Wrangs salta minikulor. Efter detta fick jag för andra gången i mitt liv skriva autografer. (Första gången var under Metropolitantouren i Japan när vi skulle på vipmiddag och var tvungna att gå igenom hela restaurangen för att komma till salen vi skulle va i. Vi fick stående ovationer så fort vi gick in på sället, det trots att ingen i mitt sällskap tagit en ton. Bäst var Plácido Domingo som först gått in bakvägen, men sen gick tillbaka ut och in genom huvudentrén när han förstog att man fick uppmärksamhet på det sättet.)

Tilläggas bör kanske att bilden är tagen under Gymnaestradaresan där jag och Jessica fanns med som ledare. Hade fantastiskt kul, inte bara pga galen bardisk-dans, men shit va trötta vi va. Vi bodde med ett 10-tal frivilliga mammor som började kackla helt hänsynslöst vid 8 varje morgon och tack vare dessa var vi i slutet av veckan i ett ganska fragilt tillstånd. (Tjejernas hormonutbrott, för sena hemkomster och allmäna tonårsbeteende gjorde inte saken bättre).

Sista kvällen kom vi på oss själva med att ägna 20 lediga minuter åt att: "Stirra upp i taket och snurra gossedjurets morrhår kring fingrarna"(Jessica) och "Maniskt klistra fast en bit tejt på ena fingertoppen, dra bort den och sen upprepa proceduren" (Jag). Vi skrattade rätt hårt åt det hela och önskade att vi hade tagit före/efter-bilder på oss.


Veckans citat och konversationer:

Vi: - Vi ses klockan 3 i hall 4
Gymnast: - Vaaa? Vadå klockan tre i halv 4?
Gymnast 2: - Jaaa, kan vi inte ses fem i halv 4 istället?

-Hallå, tysta nu så vi kan prata! (Logik á la Ebba)

Jessica svarar i mobilen..
- Heeej, det är Lina!
- Hej Lina
- Heeeeej, vi sitter här och euhm, pratar med KFUMkillarna
- Jaha, kul för er
- Jaaaa, vi är typ 8 st, så vi tänkte att.. euhm..
- Nej. Klockan 23 som sagt.
- Aha. Hejdå.


Tysta nu, annars kommer Mias Màmà! (Jag i ett svagt ögonblick)