Lovade ju, så här kommer det.

Fest i höstas, jag och Jenny är inte vid våra sinnens fulla bruk och låter oss bli målade med spritpennor på armar och ben av Christian och en annan kille. Därefter nån gång har jag en date med torktumlaren och Jenny flummar runt som hon brukar.

Senare får vi skjuts till Rinkeby (ja, rinkeby finns i Danderyd) av Dovvan och går hem därifrån barfota (trots att det är snorkallt och tar typ 25 minuter därifrån). Eftersom vi inte är trötta när vi kommer hem lägger vi oss i sofforna i vardagsrummet, hämtar täcken och kollar på ice age.

Dagen efter vaknade vi och såg att den blåa döskallen som Jenny haft på axeln också fanns på den ljusa skinsoffans ryggstöd. Som en stämpel, inte ens suddig (hon måste sovit prickstilla). Ska inte skylla allt på Jenny, jag hade lyckats sätta Christians signatur på flertalet ställen i den soffan jag sov i.

I panik försökte vi få bort avtrycken med diverse lösningar och meldel, tyvärr var pennorna verkligen permanenta. Tillslut hämtade jag T-spriten och tog bort det. Inte helt bra eftersom T-sprit är extremt uttotkande och sofforna var av skinn.

Dom blev lite orangea, men det är inget som någon reagerat på än så länge.

Vägen dit
Den här midsommaren började med att jag plockade upp Sofie x2 i Täby tillsammans med min bror (som förskräckt insåg att han skulle få spendera de närmaste 3 timmarna (due to trafiken) med Norrorts tre största pladderkärringar), i den gamla, gamla Audin.

Vi hade inte hunnit långt (Hägernäs) innan Sofie M skrek McDonalds. Hur det ser ut på MacDonalds vid norrtäljevägen torsdagen innan midsommar säger sig självt, men vi gjorde ju såklart som Sofie sa i alla fall. På parkeringen utspelade sig det största kaoset jag någonsin sett och mitt i alltihopa stog en man jag kände igen. Han hade för länge sen gett upp sin arbetsuppgift, att skapa ordning i oredan, och stog istället och skrattade åt alltihopa.

Det var inte förns vi kom in och satte oss som jag kom på att killen på parkeringen var han som för snart ett år sen målade oss med spritpennor och som därmed bär skulden till att våra ljusbeiga skinsoffor blev blåa (mkt roligt, berättar sen).


Midsommar
På mitt land delas midsommar in i tre delar
Fas 1 (inspaning) Dans runt stången och pinsamma lekar - i år var det pinsammare än någonsin. Folk var fullare än vanligt, sämre klädda än vanligt (jeanskjolen) och lekledaren var fånigare än vanligt. 

Fas 2 (party)  Stor bryggdans med Sveriges sämsta dj och en massa oinbjudna fyllon från närliggande öar. - Uppladdningen hemma hos Ehrners innan var väl egentligen det bästa. Måste iofs erkänna att det var ruskigt kul att se våran elaka granndam (65+) full som en kastrull också.

Fas 3 (inspaning #2+ångest) Jazzfestivalen dagen efter. En full, sjungande pastor, skräniga saxar och en hel ö som är bakis - Den brukar vara mysig, men nu regnade det ju så vi nöjde oss med att höra oljudet på håll.

Viktiga ord och fraser. I vissa fall med förklaring.

Attackhångel. Stackars Philip, tänk alla ursäker han måste skickat runt de senaste dagarna.

"Peter är så jävla snygg (PUNKT!) Om man inte jämför med Martin (PUNKT!)" - På grund av en ganska rolig lek satt vi och sa det varje gång innan vi satte handen på huvudet, armbågen på personen brevid, lyfte fötterna från golvet (med spända tår) och drack.

- Men! Har du fel på ögonen eller?! Jag har ju druckit.
- Asså, jag är ju faktiskt vindögd, men jag ser ändå att du inte har det!
Haaaahaha. Bra Sofie, bra.


Sjukt långt inlägg, jag vet.

Lördagen var det inget fel på. Hade först gympaträning tillsammans med jobbarkompisarna på TLG vilket blev sjukt kul, speciellt när Andreas fick för sig att föreviga det hela med oss poserande i de mest underliga ställningar.

Senare på kvällen var vi inne i Gustavs nya lägenhet. Till min besvikelse hade han inte flyttat med skräphögen. Å andra sidan krävs det väl bara en storstäning för att återskapa den. Laroy var som det brukar, kul! Det enda som inte var riktigt bra var väl mitt ryggsäcksragg. Förstår fortfarande inte var han kom ifrån och vad han gjorde där.

Söndagen däremot var inget att hurra för. Vaknar utan täcke, eftersom Sofie tydigen inte ville dela. När vi därefter ämnade ta bilen till Täby C upptäckte vi att jag glömt takluckan öppen. Tilläggas bör att det regnat floder under natten.

Hur som helst kom vi till täbban, men efter typ 20 minuter där började mina ögon flimmra. Ett ganska säkert tecken på att jag 30 minuter senare kommer ligga med armarna bortdomnade och världens migränhuvudvärk. Det slutade med att Sofie fick köra bilen hem och servera mig 4 liter vatten. I luv her.

Till råga på allt har jag så mkt träningsvärk i låren sen gympan att jag inte kan böja på benen. Det ser fruktansvärt kul ut när man går i trappor. Egentligen är det ju därför nästan tur att jag legat i sägen 80% av den här dagen.

På bilden finns en sköldpadda.
- Åh, kolla giraffen.
- Giraffen?! Hahahaha! Dummer, den har ju inte ens någon snabel.

Say no more.

Eftersom jag för ett tag sen tillägnade min mamma ett inlägg, tycker jag nu att det är dags att pappa får ett. Han har nämligen en rolig tendens, som tycks gå i arv, att förvränga ord, göra syftningsfel, uppträda allmänt förvirrat och inte minst hitta på egna ordspråk och talessätt.

För att göra det hela mer lättöverskådligt har jag delat in citaten i två kategorier; "simply stupid" och "bristande språkliga kunskaper".


Simply stupid

Mamma kommer in i köket en söndagsmorgon iförd morgonrock och strumpor, varav en med ett hål i.
Pappa: - Älskling, du har en strumpa i hålet!
Mamma: - Hur fan vet du det?

Pappa ska köra mig och min syster till skolan och kör ovanligt dåligt. Detta skyller han på sina skor och förklarar det hela med:
- Dom här skorna är så breda så jag når inte ner till tangenterna!

Mamma vaknar av pappas väckarklocka, som pappa snabbt stänger av och somnar om. När han upprepat proceduren 3 gånger frågar mamma om han inte ska gå upp. Till svar får hon:
- Nej det är lugnt, jag spelar in den. 


Bristande språkliga kunskaper:

Pappa pratar i telefon med en kollega och vi hör honom gravallvarigt säga:
- Nej det är sant, man ska inte strö salt på en som redan ligger.
Egentligen bara att hålla med och tillägga att det även är skamligt att sparka på sår.

Vi går förbi ett skyltfönster och min syster frågar, efter att vi passerat det, vad den rosa tröjan kostade. Pappa svarar "300 kr" och lägger stolt till:
- Det såg jag med mitt getöga.

Pappa sitter i telefonkonferens och tycks vara mycket engagerad i ämnet, för att inte säga en aning upprörd. Det hela låter seriöst tills han utbrister:
- Nej nu är det fanimej dags att någon slår huvudet i bordet!
Om han menade näven i bordet eller huvudet på spiken är i nuläget oklart.

Jag betedde mig enligt pappa lite egocentriskt och pappa förklarade argt för mig att:
- Du ska inte tro att alla visslar efter din pipa.
Han förlorade i den stunden all form av auktoritet och har sen dess inte gett sig in i liknande diskussioner igen.

Pappa ska ut och köra båt och hälsar glatt hela familjen adjö med frasen "hejssvejs leverpastej!", varpå samtliga kvider av skratt. Att han inte fattat att det skulle rimma var rätt uppenbart, frågan är bara vad han trodde att leverpastej gjorde i en hälsningsfras, om inte rimmade.


Nu ska jag sova.
Tack och hej, leverpastej.