Friday
Efter många om och men blev det hem till Katten och Bettan där Frida och Carro också var. Förades lite och från några håll hördes svordommar och liknande då agressioner kring opålitliga svin, även kallade killar, togs ut.
Senare åkte jag och Bettan in till stan för att träffa En-massa-gammalt-dagy-folk, Peter, Filip, Leo och lite andra kända ansikten. Hjääälp vad det dansades :) Underbart. Peter, han kan dansa. Ujuj.
Kom hem i lagom tid, blev väckt av diverse sms och samtal, väckte själv Lill-jenny med smset "Hallååå när ska jag jobba i morgon??", gick upp och borstade tänderna och somnade därefter raskt.
Idag har jag jobbat på The Little Gym med en massa barnkalas. In kom den sötaste ungen på jorden (Vilma, 2 år) och efter Ollie! Hade ingen aning om att tjejen var Ollies brorsdotter, men så var fallet. Lovade att fixa jobb åt Ollie :) Ska bli kul!
Nu är det middag och eventuellt lite utgång.. Beror på om mina ben orkar bära mig in till stan. Ska ta den diskussionen snart.
Pardans
är något jag velat kunna dansa hur länge som helst. Tyvärr har jag inte hittat någon villig att ställa upp som min partner, förän nu!
Jag vet inte hur det gick till, men Mikael nappade snabbt som tusan på förslaget. Efter att vi övertygat varandra om att "jag är HELT seriös" otaliga gånger så blev det bestämt. Nu gäller det bara att välja dans och hitta någon bra dansstudio, sen ska det dansas som aldrig förr!
Lite orolig är jag då Mikael mest verkar tänka på glittriga scenkläder och artistnamn. Men det blir säkert jättebra. Looking forward.
Mamma - en ständig källa till förvåning
Typ som när hon tittade allvarligt på mig och sa "Sandra, du måste se till att Eric (min då 15åriga bror) dricker med dej ibland. Jag vågar inte släppa ut honom, han blir fnittrig av en cider!", eller när hon lugnade mig inför mitt teoriprov med "Hälften av Sveriges befolkning är sossar. Dom måste också få ta körkort".
Idag vid middagen, på tal om ingenting, säger hon "Jag tycker att det är underbart att killar har börjat sminka sig" varpå hela familjen chokerade stirrar på henne och undrar vad felet är. Hon fortsätter med "Ja, för om vi ändå ska ha ett jämnlikt samhälle så är det väl på tiden! Eller? Så om du inte köper en concealer snart så slutar jag sminka mej!". Pappa såg lagom nöjd ut.
Något senare diskuterar hon de breda rumpor som florerar i den Sunnegårdhska släkten (dvs pappas sida).
Jag: Ja, min rumpa är också bred.
Mamma: Nja lilla du, du har en bit kvar dit. Något gott fick du av mig.
Jag: Kan jag få en tomat?
(Mamma kastar en tomat över bordet ner i mitt knä)
Mamma: Varsågod! Du ser ju, tomat - gott.
Tack mamma.
Honky Tonk - Mora Träsk
Eftersom vi båda skulle jobba dagen efter så åkte vi hemåt ganska tidigt och jag kände mig jätteduktig när jag gick på bussen hem fastän klockan inte ens var ett. Men då ringde Bettan och förstörde allt. Hon var på en fest ett kvarter från mitt hus och jag var bara tvungen att "titta förbi". Där bland alla okända människor hittade jag tillslut carro, filip och peter. Senare dök även en tenniskompis upp som jag inte sett på 6 år. Fantastiskt att jag kände igen henne när hon hälsade på mig, och MAKALÖST att jag kom ihåg hennes namn. Hem kom jag någon gång runt halv 4 och var inte alls pigg när jag vaknade.
Hela lördagen spenderade jag och Jenny omkringhoppandes på The Little Gym. Jag har träningsverk efter att ha dansat "honkytonk" (mora träsks dunderhit) för engagerat och för många gånger.
Sen på kvällen åkte vi i vanlig ordning till odenplan och sen till Caféet. Då jag inte orkar skriva om detta utförligt med meningar som hänger ihop blir det istället kvällens;
mest saknade person: Christian. Bland allt folk hittade jag Erik Karlsson, Filip Skoglund, Wille och Petter. Då dessa varit på födelsedagsmiddag för Christian tyckte jag att det var besynnerligt att han inte var där. Erik kom med förklaringen; Christian hade däckat i soffan hemma. Det borde jag fattat.
ljuvaste hämt: Micke har en ovana att alltid blöta ner folk. När han såg till att Jenny blev dygnsur tyckte jag att det var nog och hällde ett glas isvatten i hans kavaj. Det kändes oroväckande bra.
roligaste kommentar: Jenny "Men jag kan inte adressen!", då vi precis satt oss i taxin och hon skulle säga att vi skulle till Caféet.
sjukaste sms: "Hej jag har köpt alla räkor dom hade! Nu kommer jag. Puss" - Okänd avsändare.
bästa dansmoves: Ja, det var Jenny som hade dom igår kväll! She knows how to mooove. Synd bara att hon är så liten, när jag ska dansa med henne måste jag böja massor på knäna. Det kan vara därför jag har träningsvärk och inte alls pga Honkey Tonk. Nästa gång jag ska dansa med henne blir det tofflor, inte 15 cms klackar. Dom ska jag nog tvinga på henne vid närmare eftertanke.
Kom hem alldeles för sent och gick upp halv 9 för att träna gympa och sen jobba på The Little Gym igen. Det höll inte, jag är råsjuk. På jobbet låg jag på golvet större delen av tiden med Linn och Anni och övade på konstiga läten.
Nu ska jag dricka the!
Speciellt och annorlunda. Till och med svårt.
Nu var det ett bra tag sen igen. Om jag inte passar mig kommer det här börja likna min dagbok, frekvensen på inlägg där är verkligen inte vad den borde.
Helgen började tidigt, redan på torsdagen för att vara precis. Hade nämligen klarat av veckans prov (vilket blev total katastorf) redan då och var därmed ledig på fredagen. Detta firade jag och far min med att gå på konserten "Kroumata och Röster", vilket visade sig vara en mycket, mycket speciell upplevelse.
Kroumata är en slagverksensemble bestående av medelålders män i kostym. Dessa män trummade fram rytmerna till en text Albert Einstein skrivit och musik som Carl Unander-Scharin (som enligt min övertygelse har en allvarlig psykisk rubbning) typ komponerat. Det hela var en salig röra.
Mycket roligt var det att titta på publikens reaktioner. De flesta var förmodligen beredda på hur hypermodernt det skulle vara, men många (speciellt de något äldre lyssnarna) såg ordentligt konfunderade ut och visste förmodligen inte alls hur de borde reagera. Under många delar satt jag och grät så jag skrattade och tvärt om. Tilläggas bör kanske att hälften av "Röster" var min kära faster Erika. Hon gjorde ett grymt jobb med ett freakat utgångsläge.
På fredagen blev det hur som helst en mysig tjejmiddag med Bettan och Carro. Efter någon flaska vin åkte Carros "Våghals - sanning eller konsekvensspel" fram. Till alla er som fick smset "Läget då? Själv har man just köpt ett par solbrillor! 2000 pix kostade de!" så har ni nu en förklaring.
De senaste dagarna har försvunnit väldigt snabbt. Har sovit, haft foto, varit sjuk, kollar AFV och House, sovit och haft foto igen. Idag upplyste Amanda mig om att jag har en blogg. Det stämmer! :) Hann även med lite projektjobb och en ganska så uppgiven genomgång av historian till provet med Jenny.
Nu ska jag laga mat!
Bobbi
Bobbi Brown-produkterna är tillverkade av den amerikanska makeup artisten med samma namn. Än finns de inte att köpa i Sverige, så vill du få tag på hennes proffssmink får du passa på nästa gång du är ute och flyger. Riktigt, riktigt bra är de! Pris 370 sek
Nu ska jag återgå till att plugga amino acids, proteins, carbohydrates, sugars, lipids, fatty acids och allt som har med det att göra.
Les Gets vs les filles
Skidhelgen började med flertalet nära-döden-upplevelser. Spänning i vardagen är kul, men när transferkillen kör större delen av sträckan på fel sida av vägen och dessutom klarar av resan på ungefär halva den beräknade tiden, då är det lite för spännande. Men man får erkänna att killen hade bra musiksmak, vi sing alongade ordentligt. Vid närmare eftertanke så kan det nog varit därför han trampade på gasen lite extra.
Dagarna i Les Gets/Avoriaz var underbara! Massor av sol och härliga backar. Tyvärr var några backar stängda men trots de orangea skyltarna som varnade på flertalet språk (fermé/closed/geschlossen/chiuso) så tyckte Celine att en genväg var en bra idé. Gaah. Gick iofs hyffsat tills Celine tvärstannade, för där var Bäck. Bäck är i normalt tillstånd kall och frusen, men i den härliga värmen som nu rådde var Bäck istället ett "stort, fett, pårlande hinder" som vi klättrade över för att sen hitta en brun backe på andra sidan.
Celine underhöll oss inte bara med oväntade överaskningar, hon lyckades även fälla härliga kommentarer. Ett praktexempel var då hon på svenska uttryckte sin aggression över den obarmhärtigt feta kvinna som stog still mitt i liftkön och blokerade det mesta som försökte komma förbi. "Men den kroppshyddan borde hon akta på sig". Det visade sig senare att kvinnan var danska.
Elin, Jenny och Ceine vid Muren
Dagarna och speciellt kvällarna präglades av sjukt god mat. Första kvällen skrattade vi hårt åt den ofattbara mängd mat vi lagat och var helt säkra på att vi skulle få äta rester i en vecka. 30 minuter senare satt vi och åt glass och chokladsås och maten var slut. Samtliga sov på rygg den natten.. Vi skyller på motionen och all frisk luft. Hm. På flygplanet hem hade vi inte så mycket för oss annat än att äta godis. En viss oro för att "Nalle Puh-effekten" skulle försvåra vår departure från planet började gro. Men glatt nog var dörrarna på planet större än väntat.
Nu är jag så trött så jag tror att jag somnar snart. Vi har haft så sunda sovvanor.. Allt som jag glömt kommer senare.
Som ett PS så är det här min nya hobby. Fota småttingar i vinterkläder. Så coola!
In och ut
Halsband från Astridprojektet
Adventure
Nu är väskan full, nerbrottad, sutten på och utslängd i hallen. Väckarklockan ringer 5.50, mobilen 6.00 och sen kommer förmodligen pappa att väcka mig nån gång runt 6.15 undrandes "va faaasen jag gör i sängen fortfarande?". Förhoppningsvis är jag vaken innan 7.10 för då kommer Jenny och hämtar mig.
Trots den alldeles för tidigt bokade flygresan så ser jag jättemycket fram emot en hel helg med sköna tjejer. Ska dessutom bli superskönt att åka skidooor :)