Den svenska lärarkåren
"En ost väger 10 kg, plus halva sin vikt. Hur mkt väger en och en halv ost?"
Faktumet att svaret på den här frågan, enligt frökens facit, skulle vara 30kg gör att det bara återstår att konstatera att delar av den svenska lärarkåren varken kan formulera sig, tänka längre än näsan räcker eller för den sakens skull räkna. Hemskola någon?
Mmjoo, på en höft sådär.
Männen från Okidok ska på lunch har tar med sig en diskussion genom receptionen och ut genom dörren;
Reklamare #1 - Men om vi går igenom det var tredje vecka så blir det inte så farligt ju. Hur många veckor är det på ett år? 37? Eller? 46?
Reklamare #2 - Öhm, nått sånt. Jag vet inte exakt.
Reklamare #1 - Aja, men vi säger att det är 45 veckor på ett år. Om man delar det på tre så blir det...
Reklamare #2 - Öhhm..
Reklamare #1 - Tolv. Typ tolv blir det. Och 12 gånger på ett år, det är ju nästan ingenting.
Catwoman och Brandmannen
Mer än en skruv lös
Igår hade LillJenny "kräftskiva" ute i Täby. Egentligen tror jag inte att det räknas som en regelrätt kräftskiva då majoriteten helt och hållet struntade i kräftor. Som vanligt sprang jag runt och snodde folks kameror. Tyvärr är nog chansen att jag får återse bilderna relativt liten, eftersom jag i princip inte kände en enda själ där. Här är dock två fina på mig och mitt favvofyllo.
Jenny, en insiktfull tjej;
- Oj. Ojoj! Nu är jag full.
Eric Jakobsson om varför han är bra på amerikansk fotboll;
- Om du tänker dej att du knyter nävarna och slår ihop dom riktigt hårt. Då gör det ju alltid lite mer ont i en av dom, du vet?
- Eh, nja?
- Jo, det gör det. Och det är precis samma sak när vi spelar. Förutom att nävarna är våra huvuden. Det är alltid mitt huvud som det gör lite mindre ont i.
Eric igen, om (typ) varför han inte är lika smart om förut;
- Jag har fått för många hjärnskakningar. Min hjärna sitter löst säger min doktor.
Min mormor
Min mormor är så galet ball. Närmare 90 år gammal skaffade hon en ny laptop eftersom den gamla "laggade hela tiden". Samtidigt passade hon på att fixa snabbare bredband, då hon tyckte att det gick alldeles för långsamt att betala räkningarna.
Mest kul blev det hur som helst i helgen, ute på landet, när hon snodde brorsans FHM och läste den från första till sista sidan. När vi sen lite oroliga frågade vad hon tyckte sa hon "Äsch, rent skräp! Dom hade en massa kläder på sig ju!". Holy.
Garden State...
Bara som ett exempel kollade vi på Alfie efter att vi sett Garden State första gången och tyckte att det var jordens skräpfilm. Efter att ha sett Alfie ytterligare en gång, utan att ha sett Garden State precis innan, så var den inte alls speciellt dålig.
Sen dess har vi (jag och Schönbak) sagt att vi bara måååste hyra den snart igen. Det hände inte på tre år. Kan ha att göra med att jag va sjukt orolig för att den inte skulle vara lika bra som jag kom ihåg den.
Igår blev dock den stora dagen, vi käkade middag och kom fram till att kvällen var perfekt för att återuppleva det vi båda kom ihåg som "ett hallelujahmoment". Den var bättre än vad jag kom ihåg.
Jag har gått runt med ett fånigt smile hela dagen och när Jenny deklarerade på lunchen idag att Zach Braff inte bara spelar huvudrollen utan även regisserat och skrivit manus så blev jag så lycklig att jag höll på att lätta. Mannen är GENIAL.
En vecka
Tar emot samtal till 14 olika företag och deras 200 anställda. Underbart när folk ringer och frågar vem dom bör prata med, jag har aldrig en aning utan kopplar helt på måfå. Gissa om de anställda fått konstiga samtal den här veckan.
Inte nog med att jag inte har en blekaste om vad jag gör i växeln, med fakturorna eller posten, jag lyckas dessutom med mina vanliga blondinkommentarer. Som när min chef hade ner en flaska och sa "Äh, den tar jag upp i morgon.." och jag instämde med "Ja, varför skjuta upp det man kan göra i morgon?".
På kvällarna har jag jobbat på Nordic Light, med samma knäppa samling av folk som förra året. Där behöver jag inte känna mig dummast i alla fall, Clara har nämligen knipit den placeringen. Bara som ett exempel kom hon idag med snillerblixten att skriva ner alla siffrorna till sudokut "så att vi inte glömmer dom" och skrev sen omsorgsfullt ner 1-9 på ett papper.
Clara har förövrigt även hållt Nordic-traditionen vid liv och raggat upp en finnig linjedomare från okänd-plutt-ort. Den enda förbättringen på den fronten är väl namnet kanske. Boris från Borås var lite väl.