I fredags var det mösspåtagning. Som vår kära rektor Bo sa, så är det början på slutet, starten på upploppet. En stor dag med andra ord!

Dagen till ära var det strålande sol och sommarvarmt, något som fick hela gänget ännu lite mer taggade inför champagnegaloppen. Stranden på barracuda, oräknerliga flaskor billig champagne, jordgubbar, massor med musik och en hel årskurs blivande VRG-studenter, det kan egentligen bara sluta på ett sätt. Och det gjorde det.

Ett par timmar senare fick jag skjuts hem av underbara Marcus. Det var han i och för sig skyldig mig efter att, tillsammans med Daniel, slängt i mig tre gånger och backstabbat mig när jag försökte rulla daniel i sanden. Hur som helst beslutades det i bilen att vi ska göra en favorit i repris och köra sjötomtsmiddag-i-solnedgång-med-båtutflykt snart igen. Den här gången är även Fredrik och Jenny inbjuna, så blir det lite mer balans på kille/tjejfördelningen. Sen kanske man kan få hjälp att laga mat då också?

Jenny blev grabb för länge sen, när hon gick på Scorpionskonsert med fredrik, daniel och dom andra killarna. Nu äntligen efter en utekväll, ensam med 6 killar, innehållande allt från sugrör uppetade i näsan till "Horunge", tycker jag mig ha förtjänat titeln jag med.

De som umgås med mig frekvent och som jag gillar att beklaga mig för, har redan alla hört om mitt lilla missöde med ett blekningsmedel. För er som inte tillhör den skaran kan jag avslöja att jag efter ett impulsivt initiativ kom ut ur duschen med gulflammigt hår. Åt det maskrosgula hållet.

En viss panik uppstod och min kära faster, som en gång i tiden var frisör, gav mig tipset att "gå till en salong och färga håret brunt", något som jag inte var så pigg på. Istället intalade jag mig att "det kan inte bli värre än såhär" och lät, dagen efter olyckan, mamma exprimentera med håret. Trots inställningen till det hela blev jag rätt orolig när jag hörde förvånade utrop under hela processen i stil med "oj jävlar!", "holy!!" och "men hjälp!".

Som tur var blev det faktiskt bra, även om jag kanske är lite blondare nu än vad jag räknat med. Senare på kvällen, när jag och jenny efter en smarrig middag i martins tomma lägenhet gjorde oss i ordning, konstaterade vi att vi är back to where we started from. Jenny har nämligen precis färgat sitt hår mörkare igen. Blondie och Brownie! 

Efter det kom Anna över och våran utekväll blev rätt så präglad av nypermiärer trots att det inte alls var tanken. Riktigt skojigt blev det på la camera där jenny blev stött på av en kille som senare visade sig vara fredrik åbergs okända storebror. Jag och Anna dansade runt och lyckades ta bilder på allt möjligt. Dessutom blev det en hel photosession på toaletten.

Fram emot småtimmarna kastade sig Siri plötsligt ut ur ett öppet fönster och landade med en kram precis framför mig. Jättekul att se henne även om hennes entré känndes något överraskande.

Kvällen avslutades på martins loft. Jenny snarkade i mitt öra, Anna pratade i sömnen och det var varmt som i en bastu! Men mysigt :)

    

Igår informerades jag av insiders om att Comviq har en ny tjänst. Som abonnent hos dem kan du nu nämligen skicka sms till hemnummer. Mottagaren får meddelandet uppläst av en trevlig kvinnoröst som inte har någon som helst känsla för betoning. Ni kan ju gissa vad jag underhöll mig själv med hela kvällen.

Egentligen har jag ingen aning om varför man firar påsk. Var det då jesus dog, uppstod eller stack till himlen? Och vad har fjädrarna med alltihopa att göra? Påskharen? Jesus och påskkärringar tycks inte heller ha någon vidare koppling. Det absolut konstigaste är äggen. Varför målar man dem och VEM fick för sig att lägga godis i dem?

Hur som helst så måste jag göra en lista över några;

irriterande saker med påsken:

1. Chokladäggen i celofan. Dom smakar blä och utgör nästan alltid den största delen i mina påskägg. Det mest värdelösa med dom är att celofanet är så svårt att få bort. Försöker få av det i ett stycke men det går inte, sitter alltid en liten bit kvar någonstans som man får gröpa bort. Resultatet blir en massa choklad under naglarna. Dessutom är dom pyttesmå. Inte värt mödan. USCH.

2. Målade ägg. Man målar och målar och får kämpa länge för att få bort fingeravtycken från där man hållit i ägget. Sen knackar man skalet och käkar ägg. Idiotiskt.

3.  Den lilla rosa påskkärringen mamma satt upp i en av vardagsrumstaklamporna. Jag har fått hennes jäkla kvast i huvet 7 gånger nu.

4. Påskbuffén. Varför käkar svenskar sill så fort det är någon slags högtid? Jag som aldrig fattat tjusiningen med rå (eller nästan rå) fisk skulle kunna acceptera om det åts en gång per år. Men nej. Då jag inte heller är speciellt förtjust i ägg är påskmaten ett enda mysterium för mig.

5. Allt himla godis. Jag mår så illa.

6. Vädret. Påsken är i april och i april är det aprilväder. När min kusse utbrast "det regnar frigolit!" (läs haglar) tyckte jag att det sög.

härliga saker med påsken:
1. Påskkärringarna. Dom är söta! När vårat gamla dagmammegäng (jag, lilljenny, hanna och min bror eric) var små och gick påskkärringar så var vi dessutom trevliga och väluppfostrade. Kommer ihåg att vi flickor var duktiga och tog i hand och neg när vi fick godis. Eric, som var något miljöskadad efter så många år med bara tjejer, gjorde samma sak.

2. Ljuset. Mamma bytte gardiner från våra mörka till dom ljusa. Bara en sån sak gör en glad.

3. Ledigheten. Utan den hade nog påsken varit lika firad som typ internationella kvinnodagen. 

4. Folk är aningens trevligare mot varandra. Exempelvis säger personalen på ICA säger "Glad Påsk", jag bråkar lite mindre med mina syskon, mormor påpekar en något mindre procent av mina brister osv.

5. Godiset. Ingen kan förneka att godis är gott. Jag mår fortfarande illa dock.