Åkte efter ett spontant infall från pappa skidor i Romme i fredags. Stråååålande sol, överaskande bra backar, snö och ganska glada syskon plus en inlånad kusin. Den kusinen heter Richard och brukar få ingå i familjen då och då eftersom stackarn är ensambarn och därmed går miste om "syskonkärlek". Jag gillar det. Han är en sån där bror som man önskar att man haft, som typ hjälper en upp när man sitter fast i snön (jämför med min bror som intar position på lämpligt avstånd, pekar och skrattar), vågar kramas och tycker om att prata.

Hursom. På grund av denna fantastiska utflykt har jag så mycket träningsvärk i vaderna att jag måste gå på utsidan av fötterna för att ta mig frammåt. Riktiga problem uppstog då jag skulle ner för en trappa. Funderade ett tag på att göra som småttingarna, sitta på trappstegen och glida ner till nästa, men körde istället "farmor-stilen" och tog mig ner ett steg i taget, på sidan lixom.

Räddningen kom när det blev dags för utgång igår och jag satte på mig högklackat. Heaven! Inte lika kul att ta av dom sen.

Humor


Pappa: Sandraaaa, kolla!! Ta en bild på mig! Har du tagit nu? Ballt va??