Igår tvingade jag Sofie att gå ut med mig och Karin. Jag kände mig närmast Müllersk när jag förklarade för henne att hon skulle infinna sig i mitt sovrum efter melodifestivalen för gemensamt sminkkalas. Hon tittade dock in alldeles för tidigt - jag var iförd mjukisar och ett fult blått linne.

Man såg avsmaken i hennes blick och sarkasmen var allt annat än mild när hon sa "snygg outfit sandra..". Jag lät mig dock inte slås ner av det påhoppet utan förklarade att jag faktiskt hade en tanke med det fula linnet. Fast när jag lite senare sminkade Sofie och hon upprört konstaterade att hon inte kunde dra blicken ifrån min urringning kände jag att det va dags att byta. Det känns väldigt bra i efterhand, med tanke på att hon vid läggdags informerade mig om att vi skulle sova "så nära varandra som möjligt". (Av det uttalandet blev jag lite chockad och gav henne en sne blick. Då la hon till "Eh ja, så att täcket räcker alltså.")



Efter sminkandet åkte vi innåt stan och träffade min uuunderbara jobbarkompis Karin på vägen. Drack en del Cava på Nada (som vi alla vid det här laget vet att Sofie gillar) och disskuterade allt mellan Karins Okidok-ragg och USA-sommaren, till Müllers medfödda bitchighet.

Kvällen fortsatte sen på East där vi inte kände en själ. Vi gillar dock en av vakterna där. A lot.