Det som skulle bli en avslappnad  och lugn tjejkväll på en mysig bar blev inte det. Händelseutvecklingen följer här:

1. Bettan plockar upp mig och jenny efter att jag fått 20 min på mig att vakna ur min sömngångarstatus, duscha, sminka mig och hitta kläder.

2. Vi åker in till stan för att "snacka och dricka vin" i bettans systers lägenhet. Det gör vi och planen är att bettan och syster (som inte är där än) ska till caféet och jenny och jag ska till baren för att möta upp ett par till tjejer.

3. Tiden gick väldigt fort och helt plötsligt var klockan så mycket att det var värdelöst att gå till baren som stängde 1. De två virrhjärnorna vi skulle träffa hade vi dessutom ingen aning om var de var. Så gissa vad som hände?

4. På Caféet blev vi välkomnade av trion filip, peter och jimmy som förgäves själva försökte få igång dansgolvet. Jag tror i alla fall att det var vad de gjorde.

5. Efter ett tag, då vi hunnit fnittra lite åt "dansande" kostymnissar som för länge sen passerat bäst-före-datum, började dock dansgolvet arta sig och det blev riktigt kul. 

6. Från ingenstanns dök Jessica upp och såg bortkommen men lycklig ut som vanligt. Hon sa något, som jag inte har en aning om vad det var, men jag nickade, skrek ja och försökte se ut som att jag hört. Hon frågade säkert om jag ville skriva hennes labbrapporter. Hittade också Louise, jättesöt var hon. Hon påstog att hon hade med sig Freddy, men jag vet inte vad jag ska tro om den saken, henne såg vi inte röken av.

7. När vi började dra oss hemmåt visade min stegräknare på mobilen 9999 steg, sen klockan 12. Det måste betyda att man dansat tillräckligt.

För att summera det hela; Caféet är som en magnet. Var man än börjar så hamnar man där tillslut.