Har precis varit på klätterverket med projektgruppen. I undersökande syfte. Jag har kommit fram till följande:

1. Sporten är konstig. I synnerhet när det gäller skorna. Jonathan tvingade på mig skor som kändes 4 nummer för små och frågade "Är tårna böjda? Kan du gå i dem?". Jag nickade med ett plågat ansiktsuttryck och svarade "Knappt" på den andra frågan. 

Jag hoppades såklart på ett par större men han utropade "Perfekt!" och det var det. Helt plötsligt inser jag att det finns en kategori killar som vet hur 20 centimetersklackar känns efter en helkväll.

2.  Klättring är sjukt snyggt, men bara om man är bra på det (annars är det bara fult). Jonathan dansar runt på väggen som om gravitationen glömt att han fanns. Resten av oss kände av gravitationen. Ganska mycket.

3. Jag har ingen hud kvar på handflatorna. Inte heller naglarna överlevde äventyret. Sporten är inte till för whiny bitches ;)

4. Jag ska förmodligen börja klättra. Om jag kan komma över det faktum att det knappast finns en plats på jorden som luktar mer fotsvett... 


   

Man kan ju tycka att det är en himla massa grepp där att hoppa runt på där, men tydligen måste man välja färg och det gjorde det hela lite svårare. Himla glädjedödare.

Thea köpte bokhyllan Expedit från IKEA och valde att ställa den "liggande" stället för stående. Varför? Jo, Thea förklarar att man då får till en bänk som man "kan ha lite mysigt på". I Theas huvud var detta synonymt med ljus och andra dekorationer, i mitt huvud var det kodord för något helt annat.

I helgen var det 3-dagarsfest i Skåne. Jag vet inte riktigt vad man ska säga för att sammanfatta det hela. Istället väljer jag att använda mig av bilder och bör, om jag räknar rätt, genom dessa ha sagt mer än 13 000 ord.

Här jobbar jag! Studioblixt, lite smycken och bakgrunder, en stor latte och Dancehall Queen - Robyn på högt som tusan. Om alla fick jobba som jag så skulle världen vara en lyckligare plats :)

Idag började Ctina av någon anledning prata om fiskpinnar. Erics associationsförmåga gick tydligen på högvarv just då. Han tog nämligen genast sats och utstötte ett fladdrigt "Ja slyna! Ja slyna! Nååååågra, fiskpinnar!!".

Ctina, som inte var mer än några få år gammal när detta fenomen var på tapeten, såg chockad/förvirrad/oförstående ut medan resten av familjen stämde in i skönsången.



Mycket intressant var det att samtliga familjemedlemmar spontant sjöng "taliban" istället för "kannibal". Den här videon är dock så gammal att talibanerna inte ens var påtänkta när den översattes! Eller ja, det var iaf ingen som tänkte på dem.

är liten flicka samt en outtömlig källa till skratt. Ibland skrattar man med henne, dock oftast åt henne. Här om dagen hjälpte hon mig at locka håret och sa plötsligt ursäktande "Oj, den locken ser ut som en liten snopp..". Med tanke på hennes ringa ålder borde jag frågat henne hur hon va så säker på det, men jag var upptagen med att försöka fiska fram den snoppliknande locken för att själv kunna avgöra huruvida detta var sant.

Vid middagsbordet idag gav hon oss en grundlig föreläsning i hur Käppala Reningsverk med tillhörande bajstunnlar fungerar. Nog för att det stundvis var intressant, men hennes känsla för timing är beundransvärt dålig. Exempelvis passade hon på att berätta om hur snabbt bajs löser upp sig till "sörja/gegga" samtidigt som mamma utan större framgång försökte få ner det sista av sin senapsgula tikka masala.  

But we like her anyway. Sort of :)

                  

Var på en supermysig tjejmiddag hos Filippa i fredags. Äntligen lyckades vi samla alla tjejer från klassen UTANFÖR skolan och det blev verkligen lyckat.

Snyggast klänning hade Filippa (min paljettjacka, som enligt min pojkvän ser ut som något Elton John skulle dra på sig, har inte mycket att komma med i jämförelse), Eva hade bästa minspelet och kvällens skönaste tips från coachen kom från Elina. Hon passade nämligen på att ge Lotten ett par systerliga råd när Lotten beklagade sig över att hon inte lyckats få ett enda hångel kvällen innan. Elina: "Gumman, mitt bästa tips är att våldshångla någon bara ".

Det visade sig senare att hon själv blivit utsatt för den här typen av desperata handlingar av en okänd tjej.  Hon beskrev det hela som att bli kysst av en sugpropp.

I min mobil finns ett citat som jag inte vet vem som ligger bakom. Men klockan 00.58 var det någon som sa "Det är synd och det är tragiskt, men jag ska INTE med ut." Jag misstänker att det var jag som deklarerade detta i förhoppning om att det skullet hindra mig från att följa mina instinkter och va ute till fem.

               
     

Min projkvän gillar inte att vara med på bild. För att ni ska förstå hur lite tycker om kameror, kommer här ett illustrativt exempel;

Därför var jag sjukt nöjd när han agerade gudfar på dopet i helgen och inte hade en chans att smita undan. Det blev en massa fina bilder och han lyckades till och med kamouflera sin barnallergi. Picture perfect! :)