Eftersom jag för ett tag sen tillägnade min mamma ett inlägg, tycker jag nu att det är dags att pappa får ett. Han har nämligen en rolig tendens, som tycks gå i arv, att förvränga ord, göra syftningsfel, uppträda allmänt förvirrat och inte minst hitta på egna ordspråk och talessätt.

För att göra det hela mer lättöverskådligt har jag delat in citaten i två kategorier; "simply stupid" och "bristande språkliga kunskaper".


Simply stupid

Mamma kommer in i köket en söndagsmorgon iförd morgonrock och strumpor, varav en med ett hål i.
Pappa: - Älskling, du har en strumpa i hålet!
Mamma: - Hur fan vet du det?

Pappa ska köra mig och min syster till skolan och kör ovanligt dåligt. Detta skyller han på sina skor och förklarar det hela med:
- Dom här skorna är så breda så jag når inte ner till tangenterna!

Mamma vaknar av pappas väckarklocka, som pappa snabbt stänger av och somnar om. När han upprepat proceduren 3 gånger frågar mamma om han inte ska gå upp. Till svar får hon:
- Nej det är lugnt, jag spelar in den. 


Bristande språkliga kunskaper:

Pappa pratar i telefon med en kollega och vi hör honom gravallvarigt säga:
- Nej det är sant, man ska inte strö salt på en som redan ligger.
Egentligen bara att hålla med och tillägga att det även är skamligt att sparka på sår.

Vi går förbi ett skyltfönster och min syster frågar, efter att vi passerat det, vad den rosa tröjan kostade. Pappa svarar "300 kr" och lägger stolt till:
- Det såg jag med mitt getöga.

Pappa sitter i telefonkonferens och tycks vara mycket engagerad i ämnet, för att inte säga en aning upprörd. Det hela låter seriöst tills han utbrister:
- Nej nu är det fanimej dags att någon slår huvudet i bordet!
Om han menade näven i bordet eller huvudet på spiken är i nuläget oklart.

Jag betedde mig enligt pappa lite egocentriskt och pappa förklarade argt för mig att:
- Du ska inte tro att alla visslar efter din pipa.
Han förlorade i den stunden all form av auktoritet och har sen dess inte gett sig in i liknande diskussioner igen.

Pappa ska ut och köra båt och hälsar glatt hela familjen adjö med frasen "hejssvejs leverpastej!", varpå samtliga kvider av skratt. Att han inte fattat att det skulle rimma var rätt uppenbart, frågan är bara vad han trodde att leverpastej gjorde i en hälsningsfras, om inte rimmade.


Nu ska jag sova.
Tack och hej, leverpastej.